Det är den där heliga dagen...

Vi har länge planerat att vi ska åka iväg och få lite sol och värme i höst. Alla fem ska vi åka... Och då får det bli vecka 44 (höstlovsveckan) så att de stora killarna kan följa med...
Vinterkatalogerna släpptes och vi hittade en paketlösning som passade oss bra.
Och vi slog till och bokade direkt...

Fredag den 25:e oktober åker vi ut och fredag den 1 november kommer vi hem...

Och lördag den 2:e november är ju alla helgons dag...
Då samlas en massa föräldrar som sörjer sina förlorade barn i Lextorpskyrkan.
Under ledning av sjukhusprästerna som hjälpt oss ta hand om våra barn, MINNS vi dom.
Vi ber för dom, pratar om det ofattbara och känner samhörighet i våran sorg.

Och ofta är hela oktober en månad av ångest för mig...
Det börjar med att jag vet att inbjudan snart kommer i brevlådan...
Sen kommer den och då börjar nedräkningen till gudstjänsten...
Och ju närmare jag kommer denna dagen, desto mer förtvivlad blir jag.
Vill ha ordning på blommor och annat i god tid.
Så att jag får allt som jag vill ha...
För att minnas min underbara tös.
Mitt lilla rosa fluffiga monster...

Att landa på Landvetter flygplats, med drygt 12 timmar tillgodo inför ceremonin, får mig att känna lite ångest...
Det är ju den där heliga dagen på året.
Då min dotter får sitt ljus tänt i kyrkan.
Då hon får lov att kräva sin plats i våra liv.
Att få träffa våran underbara präst som hjälpt oss nåt oerhört i våran sorghantering.
Hon som alltid berättar hur hon minns både oss och Emma.

Min Emma!!!

Japp...
Onekligen känns det väldigt märkligt att resa iväg så nära inpå denna dag... :-/